När det gäller mina sömnadsprojekt har det varit exakt samma sak som med stickningen, jag sydde massor från jag var ungefär 19 och medan ungarna ännu var små. Det blev allt möjligt, kläder, haklappar, lapptäcken, utklädningmössor, gosedjur, dockkläder osv, till och med en koja i form av ett hus som man drog över köksbordet... Sen tog intresset slut, eller om det var att ungarna blev så stora att de inte längre tog på sig vad som helst. ;-)

Nå, symaskinen har stått framme i källaren hela tiden som jag har bott här i Boden, men inte använts till mer än att laga lite kläder och kanske sy några gardiner då och då. Men, nu på sensommaren 2011 fick jag ett ryck igen! Det började med att Rebecka hade köpt ett tyg som jag lovat hjälpa henne sy en klänning av. Inget mönster hade vi, kanske var det en del i förklaringen att tyget blev liggande i 2½ år innan vi äntligen tog itu med det. Men det var kul, och det blev bra (Bilder längre ner). Så det var väldigt enkelt att fortsätta! :-)

"Ljuspåse" med text.

Badväska av en bit duschdraperi...

Ännu en väska med plats för foto på fickan. Någon som vill ha?

Såna har sydde jag två, nästan likadana och tjejerna fick var sin. Söt tycker jag! :-)

En ljusblå-blommig axelremsväska med plats för foto, grårandigt foder och fickor både utanpå och inuti.
Det ljusblåa tyger var väldigt tunnt så jag strök på mellanlägg, vilket gjorde väskan lite mer styv än den annars ska vara.

Ännu en axelväska, med små blommor i kanten.

Liten kuvertväska, samma rosentyg och samma foder som väskan nedanför.

En mindre axelremsväska av ett rosenmönstrat tyg och med blankt satinfoder, innerfickor och en "nyckelhållare".

Testväskan som Rebecka senare fick, plus väska nummer två, vändbar i grönblommigt och batikblått.

   

Rebecka med kjol och klänning.

Tyget räckte också till en matchande scarf åt Nova. Är jag fin eller är jag fiiiiin?